lördag 20 januari 2018

Winter wonderland


Shit, vilket winter wonderland det var att vakna till idag. Visserligen var det ju snö igår också, men nog fan måste det ha kommit ett lager till under natten? Nåväl. Jag sitter och betraktar detta över min frukost: en matcha spinach frozen smoothiebowl hade man kunnat kalla det, om man hade velat vara lite international. Nu var det uppenbarligen precis det jag ville, men ja. Eh. En smoothie i en skål helt enkelt. En kall, grön en.


Detta hade jag i:
Ca 1/2 pkt fryst mango
Några tärningar fryst avokado
Några rejäla nävar babyspenat
2 tsk lucuma-pulver
1 tsk matcha-pulver
En rejäl skvätt kokosgrädde
1 tsk chiafrön
Vatten till önskad konsistens uppnås
+ topping, kokoschips och massa jordnötssmööör! 


Namnamnam.

Efter inmundigad frulle ska jag bege mig till gymmet med mami. Vi ska köra veckans andra benpass, woho! Jag ska försöka maxa knäböjen igen och ge mig på 70 kg. Taggad! Hör av mig om jag överlever.

fredag 19 januari 2018

Kraschat


...i soffan, efter en låååååång dag. Pizza och några glas vin var exakt vad som behövdes (samt en fet jävla sovmorgon imorgon). Aaaaanyways. Täningarna gick bra! I alla fall enligt mig, haha. Både hästar och ryttare var superduktiga! Det var riktigt roligt att se så ambitiösa elever med så mjuk och följsam ridning. Jag hoppas att jag lyckades förmedla mitt budskap och att alla kände allt klicka emellanåt. Just eftersom mitt koncept är så långsiktigt kan det ibland vara svårt att förmedla att allt har en mening på endast ett ridpass. Ibland får man vara nöjd med några enstaka steg när allt stämmer - men de stegen är det som gör precis allt värt.

Nu saknar jag mina egna älsklingar så sjukt mycket. Jag har precis spenderat fyra timmar med hästar vilket enbart genererar mer hästabstinens, say what? Min mor och far har varit snälla och tagit hand om mina hjärtegryn idag, så nu är det mer än tolv timmar sedan jag såg mina babies sist... Imorgon skall denna frånvaro från min sida kompenseras grundligt med promenader, borst, godis, pepparkakor, kli, rykt, gos och givetvis massor av tvångspussar.

Nu skall denna lady hoppa in i duschen och sedan störta i säng. Puss!

torsdag 18 januari 2018

Dags att lämna det gamla bakom sig

Nu hörni. Nu är jag så less på förra terminens kurser och vill bara kasta mig över exjobbet med hull och hår. Det blir ju inte bättre av att första föreläsningarna redan har gått av stapeln, TROTS att vi har en kurs kvar att examineras i. Ehhh. Projektredovisning och en uppgiftsinlämning kvarstår, den förstnämnda med deadline idag och den sistnämnda med deadline på måndag. Jag behöver dock vara lite ledig i helgen och avsätta tid för återhämtning, så jag hoppas att inlämningsuppgiften går relativt snabbt att riva av. Vi har gjort slut nu, kurs AU721A. Jag har lämnat dig. Get over it.

När jag sätter punkt för det här inlägget ska jag bege mig till skolan och rocka projektpresentationen (det är i alla fall vad man får intala sig själv, right?). Därefter ska jag åka och ha ett gäng träningar för ekipage jag aldrig sett förut. Spännande värre. Mitt tränande är alltid lika omtumlande för självkänslan - tänker jag för mycket på det i förväg får jag råpanik och känner att jag "kan ingenting" "inte har tillräckligt med meriter" "inte vet hur man gör". Så ställer jag mig framför ekipaget och vet plötsligt exakt. Likadant varenda gång. Det här året har jag ju bestämt mig för att bli av med fobin för att duscha i offentliga omklädningsrum (får Auschwitz-vibbar) så jag kan ju lika gärna utöka experimentet genom att utmana mig själv med att utveckla min roll som tränare. Telefonfobin och äta själv på café/restaurang-fobin överlåter jag nog dock till något annat nyårslöfte....

Efter att jag är färdig med träningarna blir det nog att åka och köpa thaimat, slå sig ner i soffan och ANDAS. Den här veckan har varit så jävla hektisk. Helt fel tidpunkt när man försöker avgifta sig, men hittills har det gått bra på den punkten. "Bra" som i "inga avsteg", inte "bra" som i "lätt som en plätt". Fy satan, vad tungt det har varit emellanåt. Men jag ser framåt. Babysteps, babysteps.


Gårdagens look.

Ha en fin fredag!

På riktigt den här gången

Ja, ja. Vi vet hur det har gått de senaste gångerna. Ni behöver inte påminna mig.

Jag lever ett hektiskt liv där jag ständigt försöker pressa in fler saker än vad som rimligtvis borde få plats. Att lägga till ytterligare ett tidskrävande element i en redan fullpressad sillburk är kanske inte det mest begåvade, vilket också är en av anledningarna till att jag misslyckas gång på gång. En annan anledning till att jag lägger ner blogg på blogg är för att mitt intresse för ämnet falnar, jag tappar tonen i inläggen, glöden och inspirationen, allting känns mest ihopslafsat och en sak kan jag säga er, att ihopslafsade skrivna publikationer är INTE något som en perfektionist uppskattar. Även om det rör sig om blogginlägg publicerade på en blogg utan besökare.

Jag tampas ständigt med om jag ska enbart ha en provat blogg, som alltså enbart jag kommer åt. Det lockar mig - att kunna skriva av sig obehindrat, utan att tänka på framtida arbetsgivare eller vilken släkting som kan tänkas hitta bloggen. Samtidigt vet jag att jag måste ha en viss press för att faktiskt prestera och göra det kontinuerligt. En publik blogg ger mig precis den härliga pressen. Samtidigt blir man (läs: jag) sårbar, på något vis, över att skriva detaljerat om mitt liv. Det har ju ingen annan med att göra, egentligen.

Jag tror att vi pausar den här delningsfrågan tills vidare.

Men oavsett känner jag ett starkt behov av att kunna skriva av mig och samtidigt hålla igång min svenska i skrift (annars sker ju all skrift på engelska, vilket givetvis är utvecklande för engelskan, men som oundvikligen gör att svenskan hamnar i skymundan). Jag behöver någonstans att ventilera mina tanker och åsikter i skrift. Jag vill ha viktiga händelser dokumenterade för att senare kunna ha en inblick i hur det är att vara, tänka och resonera som  Miranda, 24 år. Många gånger som jag har bloggat har jag gjort det med andra mål i sikte. Det här kommer jag att skriva 100 % för min egen skull. Och vill ni ändå ta del av detta - varsågoda.